Flygarn’s utlovade flygturer skulle då äntligen bli av. Väderprognoserna var skapligt hoppfulla så några inplanerade turer skulle det bli under helgen. Nu är det ju så med prognoser att det är just prognoser. Det utlovade fina vädret kom, men mycket senare än det var sagt. Så det blev bara ett par lyckliga som fick sina utlovade turer. Fler som inte tyckte att vädret var det bästa, var segelflygarna i Eskilstuna som skulle flyga avancerat. Efter bara en var sin start avgjordes tävlingen. Klubbens Pappa C, fick se sig besegrad av Sonen J.  -Det skulle inte förvåna mig om det blir J som tar hem förstaplatsen, hade Flygar’n själv förutspått när vi satt vid grillen på kvällen. Mycket riktigt blev det så. Grattis J!

Kvällen bjöd som sagt på grillat, och en öl slank lätt ned den också. Sen tyckte Flygar’n att vi skulle avrunda med lite fika uppe på sommarens bästa kaffestuga som vi har. -Jaaa! instämde jag, (som alltid är sötsakssugen efter maten) så vi satte oss på cyklarna och trampade iväg. När vi kom fram efter drygt fyra kilometer upptäckte vi att kaffestugan hade stängt. För säsongen! Hur kunde vi ha missat det? Så det var bara att trampa tillbaka igen. Men på hemvägen kom vi på att hotellet hade öppet, så vi bestämde oss för att kolla om inte de hade någon godsak vi kunde köpa med hem. Så vi trampade glatt vidare, men hotellet har inte specialiserat sig på kaffebröd direkt. Däremot fanns det törstsläckare. En hette Carlsberg, och den andra Mariestad. Fortfarande sötsakssugen tog vi det garanterat fikabrödssäkra före det osäkra och trampade upp till fältet för att vittja frysarna, och visst. Där fanns det (förstås) fikabröd! När vi väl kom hem igen, så var muffinsarna (heter det verkligen så?) upptinade så det var bara att sätta på kaffet duka fram koppar och sen njuta av vårt efterlängtade fika.

Jag lovar att det räckte gott och väl med en och en halv mil på cykel för en muffins!

 Hur sjutton ska vi stå ut med detta väder…när inte flygar’n själv får vara i sitt rätta element? Nejdå, skojar bara, det är rätt skönt att sitta i en fåtölj och läsa en, två , tre böcker också. (tycker hon som lever sina dagar bland bokhyllorna!) Men ingen av oss vuxna i familjen vill egentligen sitta inne så länge det är ljust ute på kvällarna, men med detta regnande och dessa åskväder så kan man inte göra så mycket annat än att hålla sig under tak. Den yngre varianten av herrn i huset är ju i mopedåldern och behöver bara underhållas med bensinpengar och lite mekarhjälp, så han klarar sig själv, oavsett väder. Då är det sämre med oss som vuxit ur mopedåldern. Det kanske kommer ytterligare en ålder när det inte finns något som hindrar en när det är nåt kul på gång. Ja det skulle vara segelflygning då, för vissa av oss. För min del vet jag inte riktigt vad det skulle kunna vara. Det måste jag tänka på ett tag……

Egentligen behöver jag inte tänka så länge på det, för jag vet att om någon föreslår en utflykt, eller en fika eller att bara träffas, så kan jag släppa allt annat hänga med på det ist’ället för det jag nu hade planerat.

Det har hänt att saker som jag verkligen skulle ha behövt göra blir uppskjutna, (fråga mina studiehandledare) men nätterna är långa så jag brukar fixa det också!

Det tor jag att jag har från min morfar, det där att skjuta upp. Han brukade säga, när mormor påminde honom om att han skulle uträtta något där hemma: -Ja, ja de hinner ja” i môra! (Han var västgöte så ni får tänka er dialekten!)

Och det jag skjutit upp i dag, kan jag skjuta upp i morgon också, jag är inte sämre än det:)

Ha det!

Ja, nu är Flygar’n influgen på Groben, så snart får jag höra hur den beter sig i luften. Jag hoppas att den är en följsammare krabat än MotorFalken var.

När Flygar’n är klar vill jag gärna boka in mig på en tur, kanske jag tar motorseglarcert själv? eller kanske slår på stort och tar motorcert. Allt för att ta sig härifrån så fort som lusten faller på. En tur till Gotland en vacker dag kanske. Eller bara en tur runt vårt vackra landskap?

Det finns fördelar med motorflyg, även om segelflyget får hjärtat att klappa lite extra.

Har ni tänkt på att när man ligger i hängmattan och kollar upp i luften en bra termikdag, då kan man faktiskt se på flygsättet på hemvändande segelflygplan vem det är som flyger? Det kan jag. Åtminstone ända tills jag har kollat vem det är som landat. Jag brukar vänta tills alla har kommit hem, då kan jag åka upp till fältet och konstatera att Lennart, Gösta, Kjell, Kjell och Jari har landat och givetvis hade jag rätt i vem som landade när, och vilket plan de flög.

Det är kul att ha rätt. Även när jag har fel!

Hoppas på några fler fina flygdagar!

Nu under några dagar har flygar’n själv fått vara ”flygaränkling” eller vad man kan kalla det när Flygaränkan är ute på vift. En tur till Norge med utflykter över fjäll så höga, att man tror man sitter i ett plan när man ser ner på utsikten! (Liten anknytning till det blå:).

Jag har besökt Norges första setermeieri, och ni som är intresserade får veta lite här.

De første meierier i Norge ble etablert i 1850-60-°ara. Setermeieriet i

Rausjødalen (Tolga kommune i Nord-Østerdalen) grunnlagt i 1856 var det

første andelsmeieriet her til lands. Ved°arhundreskiftet var det meste av landet

dekka av meierier, de fleste basert p°a samvirkeid´een.

 Jag tycker det är intressant med historiska platser där man kan föreställa sig hur människor strävat och slitit för sin idé. I det här fallet hur man skulle samverka och samla de närliggande fäbodarnas produkter för att göra tillverkning i större skala och få avsättning för sina produkter i ett större sammanhang.

 

Eldsjälarna byggde upp detta mejeri sten för sten, använde sedan mejeriet under två år, och lade sedan ner det efter en konkurs. Jag vet inte om ni gått uppför ett fjäll någon gång. Gör det, och föreställ er sedan att  ni lastar sten på en släde dragen av häst, och kör lasten till byggplatsen. Javisst hästarna drog,

men det var ändå människor som körde hästarna fram och tillbaka, eller rättare sagt upp och ner flera gånger med denna last. Beundransvärt!  

Under vårt besök här uppe passade vi på att äta av seterns, fäbodens, produkter också: Römme och skjaerost med spekemat, och till det lite vanligt fjällbäcksvatten! Låter det inte gott? Sen kunde man välja våfflor också, men våfflor kan jag göra själv hemma i våffeljärnet så det fick allt vara!Lagom när vi ätit vår lunch, kom regnet. Sen var det bara att lita till chaufförens skicklighet för att ta oss ner för fjället igen.

Det var inte farligt, jag överdriver, men vägen var smal, väldigt smal, så det var tur att inte fler kommit på denna idé, för det fanns bara ett fåtal ställen efter vägen som var avsedda som mötesplatser. Vid

möten på andra ställen än där dessa låg, fick man tydligen improvisera lite efter bästa förmåga. Det var också spännande!

Denna tur fick bli avslutningen på mitt Norge-besök denna gång, så nästa dag när regnet fortsatte strömma ner, så drog jag mig ”Järna” hemåt igen!    

Det är inte alltid ett flygfält används som just flygfält. Ja förstås inte när det är avlyst och planerat för andra aktiviteter, men det kan också hända under helt vanliga dagar med full aktivitet på fältet.

Det har körts en stor tävlig i snöskoterrace på ett område i direkt anslutning till vårt flygfält. Tävlande har kommit från hela Sverige och även en hel del deltagare från Norge. Snöskotertävling mitt i sommaren? Javisst! Den körs på gräs och det är väldigt roligt att se på!

Men tyvärr har inte alla förstått att ett flygfält är just ett flygfält och inte en lekplats där man kan köra ut med sin bil och sladda och svänga runt. Jodå, det var precis vad som hände! Mitt under pågående flygningar med både motor- och segelflygplan tog sig ett tvivelaktigt gäng ut på banan för att leka. De hade inte en aning om hur farligt det var.

Jäklar så rädd jag blev när jag såg dem. Ett par av våra killar åkte ut och föste dem av banan. Nästa dag skulle vår ordförande ta upp händelsen med tävlingsledningen för skotertävlingen, och på väg dit HÄNDER SAMMA SAK IGEN! småungar på fyrhjulingar denna gång. Stackars föräldrar som kunde mist sina små den dagen! Eller bryr man sig när man släpper dem lösa utan tillsyn?

Till er som inte fattat, och kanske tillhörde de som besökte tävlingen, kan jag säga att flygfältet hos oss består av en asfalterad bana och två grässtråk, ett på vardera sidan av asfaltanan. DESSA ÄR TILL FÖR FLYGNING! och inget annat.

När man har lite tråkigt, och inte riktigt vet vad man ska göra, då kan man alltid åka till flygfältet och prata bort en stund. Eller förresten pratar man inte bort något, man fyller på sina egna hjärnvindlingar med diverse tveksamma kunskaper genom att lyssna till samtal som kan handla om vad som helst! Jag tror inte det finns något ämne som inte blivit behandlat under tiden jag haft förmånen att kunna ”slinka in” på fältet en stund. Förutom att det alltid finns någon annan snacksalig stackare där, så erbjuds det alltid kaffe! Så om man är tarv på endera sällskap eller fika så kan man alltid hitta det man söker på ”vårt” fält.

/Gutår! (eller vad man säger när man höjer koppen)

Ja, en ny sådan har landat på ”vårt” flygfält. Jaa, ny och ny, den är ny för klubben i alla fall och den ser ut att  ha en massa trevliga knappar på instrumentbrädan och ser riktigt smäcker ut. Den förra motorseglaren, en Motorfalke, tyckte jag mest påminde om en kackerlacka när den befann sig på marken, ni vet vaggande fram och tillbaka med stora utslag åt sidorna med stjärten. Motorfalken hade en dag för en tid sedan fått lite storhetsvansinne när den på egen hand, alltså helt utan pilot, försökte ta sig upp i de bärande luftlagren. Den tog lite hjälp av en tromb, men planet lyckades inte riktigt att hitta termik på egen hand, utan damp ner på marken igen. På rygg. Som sagt, planet var utan pilot så det ”enda” som hände var att lilla MotorFalke ”knöcklades” ihop rejält och vandrade in i flygplanens himmel.

Därför står det nu en snygg Grob på plattan på fältet, och det ska bli kul att se hur den ser ut i luften! Kanske får jag även känna hur den känns. Jag får fjäska lite så kanske det löser sig med det:)

/Flygaränkan

Jaha, så har den stora begivenheten för i år avslutats. Denna gång med en mycket trevlig fest där segelflygare med respektive och familjer och hårt arbetande lag träffades för att äta en bit och prata bort några timmar.

Själv hade jag haft andra engagemang under dagen, så jag skulle dra mig hemåt runt midnatt hade jag tänkt, och som de flesta av er känner till, så brukar det vara så att när man har bestämt sig för att gå hem, då träffar man ytterligare en person som man vill prata med, och sen träffar man en till, och sen hör man något intressant som man förstås inte kan låta bli att lyssna klart på, ja ni vet. Så var det också i lördags när jag bestämt mig för att avvika mot hemmet. Då lyssnade jag till en insiktsfull man som berättade om en annons han sett. En kontaktannons utformad ungefär så här:

Ung kvinna 28 år med allmänna intressen såsom god mat, biobesök, litteratur och musik, söker likasinnad man i passande ålder. Dock ej segelflygare!

Så på väg hem i natten på min cykel kunde jag inte låta bli att tänka: Den kvinnan har ju inte fattat nåt! Det finns inget bättre än en segelflygande man! De ser till att man bor i ett så gott som underhållsfritt hus, om vi nu bor på något annat ställe än på flygfältet vill säga. De ser till att alltid ha en mycket bra ursäkt på jobbet när vädret börjar bete sig annorlunda än vad som sagts i väderprognosen. (Om prognosen stämt hade de redan varit i luften vetja!) De har världens snabbaste städrutiner, kan fixa mat på nolltid (tack för gatu-köken och pizzeriorna!).  De lyckas också klämma in shoppingturer, utflykter och familjeträffar på dygnets timmar som inte inträffar på tider då solen ger värmeeffekter, alltså mellan 08.00 och 19.30 under sommaren. Dessutom har vissa, mig närstående, en förmåga att nattetid utnyttja motionsspåren. Allt för att optimalt kunna utnyttja vårt klimats effekter för sin sport, förlåt, sitt tillstånd!

/Flygaränkan