Förra lördagen hade jag fått för mig att laga till något annat än den vanliga maten vi brukar göra. Jag hade hittat ett recept som innehöll fårkött, och skulle tillagas som paj tillsammans med kryddor, lök och lite annat. För att försäkra mig om att ingen skulle gå hungrig från bordet om inte rätten skulle falla på läppen, så bestämde jag mig också för att göra dessert. Jag valde att göra chokladmousse efter ett nytt recept jag hittat. Enligt detta recept skulle desserten ge fyra portioner. Jag vet inte hur stora dessertskålar de hade, de som gjort receptet, men jag fick i alla fall ut NIO PORTIONER av samma recept. Dett innebar förstås att jag hade några portioner över, så Flygar’n och jag bestämde att vi skulle ta med oss fårpajerna och desserterna och äta uppe vid fältet, för där skulle det säkert finnas några godissugna flygare. Det gjorde det vill jag säga. Vi fick avsättning för desserterna och vi fick mat och trevligt sällskap, så vi kanske ska göra en repris på konceptet?

Jag ringde Flygar’n i dag, vi var utan silikon, och jag ville han skulle fixa lite. Ja, inte var det till för det du tror, utan för tätning mellan duschkran och vägg. Det var några år sedan vi fick renovera badrummet på grund av vattenskada, så tätningen mellan väggen och kranarna hade gett upp. Så, som sagt ringde jag Flygar’n själv. Han befann sig vid flygfältet, kan man tänka, och svarade fast jag inte förväntat mig det. Jag hade förberett mig på att få tala in ett meddelande på telefonsvararen tillhörande….”this is the voice recorder of….” I alla fall svarade han och tydligen var det många som ville ha Flygarn’s uppmärksamhet, för jag hörde många röster i bakgrunden, och han hörde inte riktigt vad jag sade, för vad svarar han, den käre Flygr’n? Jo, naturligtvis -Kan du repetera det där? I stället för det vi “vanliga” människor säger; -Va’ sa’ du kan du ta det igen? Nej då riktigt flyradioinspirerat -Repetera!
Hå hå ja ja, jag undrar om flygarna själva vet om hur de svarar.
I alla fall kan jag konstatera att; är man på fältet då är man flygare, och är man inte vid fältet är man “vanlig” människa.
Vi ses hörni. Vid fältet..

Flygar’n berättade helt apropå förra helgen att han “förresten tagit ledigt på tisdag, för vi ska till Såtenäs” Jaha, ja vilka då? -Tja, det ser ut att vi blir fyrtio personer som åker i alla fall. Å hej å hå tänkte jag, vadan denna folkvandring? Jo, då visade det sig att en av “våra” medlemmar och vänner hade ordnat med studiebesök på sin arbetsplats. Jag antar att det är en form av Tack och hej-besök eftersom nämnde vän ska byta arbetsplats. Det medför också att resten av familjen blir lättare att besöka då de faktiskt slagit ner sina bopålar i samma mylla som oss!
Ja, som sagt så hade jag inte fått veta mycket mer än att “ett gäng” skulle ta sig till Såtenäs, och så här långt, ca en vecka efter besöket, vet jag fortfarande inte mycket av vad de såg, jo jag har fått berättat men inte fått se några bilder ännu. (Men de kanske är sekretessbelagda? Kan det vara så?) Jag ser fram emot att se hela surven med glada flygintresserade leka Följa John efter en guide på flygfältet! Det kanske vankas någon godbit på bild också! (Jag menar flygplan och inget annat!)

Flygar’n berättade med ett leende om ett mail han fått..

På mycket artig engelska berättade ett gäng som flyger DC6 att de gärna skulle komma om de blev inbjudna till flygfesten i år!

Hit kommer alla möjliga, och även en del omöjliga, förslag neddimpande, och alla förslag måste noga övervägas även om det vid en första anblick ser lite lustigt ut. Hit kommer brev, mail, telefonsamtal, besök och jag vet inte allt, och vissa saker gör en mer engagerad än annat. Så vad man än kan säga om planeringsarbete, är att det i alla fall är mycket omväxlande. Jag är ju själv inte alls inblandad i själva arbetet, (och det tackar jag för!) men påverkas naturligtvis lika mycket av det ändå, eftersom Flygar’n avbryter allt annat när det dyker upp något som ska tas om hand på ett eller annat sätt. Lite enerverande blir det förstås när middagen ska avnjutas. Fast det är länge sedan en middag avnjöts i det här huset. Vi har ju en tonåring  i huset som med sitt sätt att i all hast slänga sig ner vid bordet, och sedan också i all hast slänger sig från bordet, gör att här minsann inte avnjuts någonting! Fort ska det gå, om man ska hinna med kompisar, mopeder och… ja visst ja, skolan också var det ju.

Det är alltid lite spännande att se vad dessa dagar för med sig! Det är allmänbildande med aktiva familjemedlemmar kan jag säga!

Man kan undra vilket, när det ringer männinskor som vill ha DVD:n från förra flygfesten.

Längtar de till årets flygfest, eller längtar de tillbaka till den förra. Som sagt, man kan undra. Men än finns det några filmer kvar från 2006. Men i går försvann två, och dagen före det försvann en, och snart är det jul. Kanske det blir tomt i förrådet på filmer. Då kanske man får plats med något annat därinne:)!

… har jag sett Sälen från ovan. Äntligen. Det har inte riktigt passat tidigare när vi bestämt, eller inte bestämt i tid vill säga, planet har varit bokat när vi väl kommit på tanken att boka. Men som sagt nu har vi tagit en tur till i Groben, och till Sälen bar det iväg. Vi tuggade oss fram på 1000-1100 m med lite motvind och vi fick faktiskt våg också. Det steg med 3 meter på sina ställen!

Det är rätt kul att bara sitta och njuta av utsikten, jag tror vi såg ända till Island! Nej då skojar bara, men det var en helt fantastiskt klar dag vi valde att flyga i, vi kunde se hur långt som helst! Nu är det nog många år sedan jag flög nordvästerut, och jag fick syn på en samling höjder, som jag tror ligger i Malungs kommun, som jag inte alls kände igen, och inte vet namnet på heller, så nu har jag fått en liten uppgift från mig själv, att ta reda på vad detta område heter. Jag gillar att titta på kartor och försöka få grepp om ställens belägenhet. Jag har en Sverigekarta på väggen bredvid mig, och där är området markerat, men inte namngivet, så jag får kolla Flygarn’s flygkartor för att se om jag hittar något namn på bergknallarna.

Vilka nöjen man har va? Tur att vi är olika!

Ett par snökanoner var igång, så jag tror arrangörerna tror på kyla så småningom. I dag, en vecka efter att vi gjort vår flygtur, är det typiskt novemberväder, med dimma, mörker och råkallt väder. Inte mina favoriter direkt. Men när vädret var som förra helgen tycker till och med jag om att gå ut!

Flygar’n jag har är ju en väldigt händig man “handy man” you know. Han har lagt nya plattor på gången upp till huset. Det blev jättefint! Passa på att titta när ni kommer förbi. Nu har han också börjat röja bort våra spretiga buskar. De såg inte så vackra ut efter snöfallet, eller i det här fallet snö-dämpen, vi fick i maj. Böjda och knäckta grenar i ett rätt så vilt trassel i busken blev besegrade av röjsågen. Det bar sig tyvärr inte bättre än att min händige man arbetade “på egen hand” också. Ett djupt jack i fingret satte stopp för det fortsatta trädgårdsarbetet. Så nu får jag själv ta fram, inte röjsågen, men väl sekatören igen. Det var jag som ville ha hjälp med nedtagningen för jag var lite lat… Det är rätt så bökigt att ta bort en buske som växt sig kämpahög, med bara en sekatör till hjälp. Vi får se om jag hinner få bort dem innan snön kommer. Trasslet står väl annars kvar tills i vår då de faktiskt får åka med!

Det finns ofta en anledning till att saker och ting benämns med just det de heter. Långsökt? Nja, jag tänker på min “signatur” bara. Flygaränkan. Det är inte så allvarligt med änkeståndet under två av tre år. Men när det nu börjar dra ihop sig till det var-tredje-årliga stora evenemanget, kan jag inte låta bli att tänka -Undrar om jag hinner glömma bort hur Flygar’n ser ut innan han regelbundet börjar finnas inom husets väggar igen. Någongång i september nästa år alltså. Men det ordnar sig, det finns ju kamera! Vi har till och med en digital kamera, så det blir enkelt att snabbt föreviga Flygar’n när han är på kort besök i hemmet, innan han återvänder till Basen. Alltså flygfältet. Egentligen är det bättre att han finns där istället för hemma, för telefonen går varm hemma, och nu i år ska banne mig inte hemnumret publiceras någonstans!

Det är givetvis fler engagerade i arrangemangen än just min Flygare, så kanske vi flygaränkor skulle bilda en klubb kanske? Om det är någon som nappar är det bara att höra av sig!

I övrigt kan man väl också hoppas att det blir lite avkoppling för de som vill “flyga i luften”, och att det blir några riktigt fina dagar här framöver. Tyvärr så lovar väderlekstjänsten regn, mer regn, och ytterligare lite regn.

Den här tiden på året överväger jag alltid att endera flytta till Azorerna, eller också gå in i någon pseudo-liv, där jag syns, men finns någon annanstans, och sen komma tillbaka igen till våren. Jag ska öva mig på det. Under tiden kanske vi skulle ta en kort semestertripp för att öva oss i att vara pensionärer. Så fort som tider går så är vi där snart också!

Ha det!

NU, har Flygar’n bjudit på tur i Groben runt kommunen. Vi misströstade länge i går om vädret, men på eftermiddagen tryckte högtrycket undan molnmassan så vi kunde ta en tur. Jag tror det var femton år sen sist jag flög överhuvudtaget, så det var lite ovant att identifiera platser uppifrån måste jag säga. Vi besåg bland annat alla vindkraftverk vi har i vår närhet, och jag tror vi såg sexton, plus dom i Grängesberg, som nätt och jämt syntes i diset. Kan det ha varit sju åtta stycken som står där tro?

Vi såg också de ovanligt stora upplagen av spån på gamla sågområdet i Vansbro.

Flygturen gick väldigt fort, för det var allt lite fart i den här motorseglaren jämfört med “Kackerlackan” som fanns i klubben tidigare. Det var riktigt kul med en flygtur, och jag hoppas det blir något mer tillfälle till att lufta vingarna innan hösten är här på riktigt med stormar och snö och elände. Märks det att hösten inte är min årstid riktigt?

.. på flygfältet, där man som vanligt möter ett gäng flyg- prat- och kaffesugna människor. Här vistas alla sorters människor: de med cert, de utan, och de som vill ta (flyg)cert(ifikat). Man känner sig som hemma här på fältet, man behöver inte göra nåt om man inte vill, och om man vill, finns det hur mycket som helst att ta sig för. Precis som hemma! Kanske det också påminner en del om jobbet, för en besökande dagisfröken kände sig precis som hemma som på jobbet när hon besökte fältet! (Behöver man fråga vad barn och flygare har gemensamt?)